blyg eller gåpåig....

Jag och en vän pratade idag om blyghet och blyga människor. Det är ju väldigt gulligt med blyghet i viss mängd, men när det går till överdrift och när man inte längre kan kommunicera med andra människor blir det väldigt ansträngt för omgivningen.

När jag och min vän pratade idag så tänkte jag tillbaks på en kollega jag jobbade med för ca 1 år sen. Han är väldigt blyg, men på ett fint sätt och artigt sätt. Och det är ju bara härligt när nån är trevlig men inte för gåpåig, för det finns en del jobbiga typer som tvångspratar jättelänge med en i köket på jobbet. Den gåpåiga sorten av människor som inte känner av när de ska sluta prata, när man långsamt börjar gå därifrån och samtidigt tittar på klockan och ändå förstår de inte att "det är dags att sluta prata nu".

Sen finns det andra som är blyga och hjärndöda och inte kan hälsa på folk. Det är det värsta som finns, folk som inte hälsar för det tillhör ju faktiskt vanlig hyfs. Ibland kan jag själv vara disträ och inte hälsa, men då skäms jag lite och hälsar nästa gång man träffas.

En annan sak som är intressant är när folk vill adda en på FB, och vi blir väldigt ytliga vänner. Men sen hälsar de inte när man ses. Varför vill man vara vänner på Facebook om man inte kan hälsa när man ses. Sen finns det så klart människor som man addar som man knappt vet vilka de är, och det är väl en annan femma.
Personligen blir jag blyg ibland när jag känner mig lite förälskad i nån.

/H

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0