Jag kanske har börjat bry mig om vad andra tycker

Nu för tiden är jag lugnare, jag säger inte allting jag tänker på högt. Det var längesen jag gjorde det nu. Ibland blir jag ilsken under stress och mina kollegor på redaktionen hör mig svära och säga könsord, och då skrattar de eller blir nervösa, sen är jag lugn och glad igen (jag är inte ensam om detta beteende). Det tar inte lång tid innan jag samlar ihop mig och tänker att jag är 29 år nu och jobbar som redaktör.... Jag kan ju inte bete mig hur som helst. Jag måste vara mogen och låtsas att jag kan ta mogna beslut. Jag kan ju inte vara galen och knäpp men ändå ta mogna och genomtänkta beslut. Går det ihop verkligen? Ja, det gör det. Jag tycker att Anders S Nilsson är ett utmärkt exempel på detta (jag är inte ironisk nu).

I flera år har jag jobbat med mig själv för att lugna ner mig och inte vara den "galna tjejen" som säger det alla andra tänker på.

Men jag orkar inte hålla på så här längre, man känner sig platt och det känns som om man har blivit en total tönt. Och den andra sidan av ens personlighet sipprar ju ändå fram, det gör mig bara ännu mer obekväm eftersom den sidan känns hämmad. Det är många delar i ens personlighet som försvinner när man försöker passa in. T ex blir jag väldigt lätt engagerad i världens orättvisor....och jag behöver uttrycka det fast jag gör inte det av någon anledning. Man kan ju undra vad det är som stoppar mig förrutom mig själv.
Jag kanske har börjat bry mig om vad andra tycker.

/H



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0