Solen blev aldrig lika vacker igen.

Jag var 17 år och hade precis träffat Goran, han var så fin och han var min. Jag var kär (en mycket tydlig känsla, en knarkig känsla)
Nån vecka efter att vi hade träffats så började jag tredje ring på gymnasiet, det var första dagen på sista året av gymnasiet.... Min teaterlärare frågada mig varför jag var så konstig. Och jag svarade att "det är kärlek".
Jag satt i kafeterian och tittade på hur solen lös igenom fönstren och landade på den magiska plastmattan som täckte golvet, det var det vackraste jag sett. Min kropp och min själ var ett med Solen som lös in. Jag var extremt hög på Goran.
Det gick några veckor och jag insåg att han inte var den som kunde ge mig det jag behövde. Jag gjorde slut.
Det här är nästan 11 år sen, och sen dess har jag träffat Arvid som är någon slags GUD egentligen, han är inte verklig. Också har jag har träffat några andra fina män som är minigudar, men jag har aldrig sett solen lika vacker igen.
Tack Goran!

/Hordokht

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0