Jag kommer att fortsätta.

Under tiden som jag har jobbat på ystad-haparanda har jag inte haft nån lust att blogga, men nu känner jag lite bloggvibbar....varje dag som jag lever funderar jag över konstiga och mindre konstiga saker. Det är bara jävligt synd att man måste censurera sig här. Man kanske borde starta en anonym blogg, men va fan är det för poäng att blogga då? Jo, kanske att man skriver av sig som en dagbok. Vissa dagar önskar jag att jag vore 5 år gammal igen, inga bekymmer, man är bara söt och liten. Mamma hämtar mig från dagis och vi möter upp pappa, hela familjen går till nån park i Teheran och jag får glass i massor, idag är en sån dag. Nu ska ja sluta flumma, vi hörs imorgon.

/Peace H

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0